Biscayas Ordlista

Här förklaras många av de mer eller mindre konstiga termer, som man måste svänga sig med för att kunna kalla sig en riktig Biscayagast. En del ord är traditionella sjötermer, medan andra är typiska Biscaya-ord. Alla orden i ordlistan har dock anknytning till livet ombord på Biscaya.

Denna del är i första hand tänkt som uppslagsbok, men kan säkert läsas med behållning i små portioner.

 

  • AIS. Visar andra var vi befinner oss och visar oss var andra befinner sig. Samarbetar med GPSen.
  • Akter. Bak på skeppet.
  • Akterhacket är stuvfacket placerat längst akterut.
  • Akterspring kallas den förtöj­nings­tamp som dras från aktern och föröver.
  • Akterända (aktertamp) kallas den förtöjningstamp, som dras akteröver.
  • Akterut. Den bakersta delen av skeppet.
  • Akteröver. I riktning mot aktern.
  • Angöra (land), få landkänning. Med ett känt landmärke avgöra sin position när man närmar sig land. (Vid en brygga lägger man däremot till.)
  • Anhåll. När en lina skall tas hem ordentligt kan det underlätta om man lägger en törn runt en knap eller en beting = lägga ett anhåll.
  • Ankare. Ett metallföremål med krokar som släpps ner på botten för att hålla fast ett skepp, vanligen fäst med kätting. Ombord på Biscaya finns två ankare. Det ena finns med sitt ankarspel i fören. Det andra förvaras i akterhacket.
  • Ankarspel kallas den anordning på fördäck med vilken man fäller och lättar ankar.
  • Annat. Utvecklar primitivt liv om det utsätts för UV-strålning.
  • Ansatt är stag, fall eller förtöjning, när det är sträckt och fastgjort.
  • Avdrift. Ett skepps oavsiktliga rörelse i sidled, orsakad av strömmar eller vind. Ökas om seglen skotas för hårt.
  • Babord. Skeppets vänstra sida om man står med näsan mot fören. Förkortas ofta Bb. Jämför styrbord, Sb.
  • Backstag. Stag som hindrar masten att falla föröver. Det finns två backstag, ett på var sida av skeppet. Minst ett backstag, det i lovart, måste alltid vara ansatt (d.v.s. sträckt). Jämför förstag och vant.
  • Badstegen kan användas för bad, men också för att hjälpa en nödställd ur vattnet.
  • Ballast (barlast). Ombord på Biscaya finns under durkarna cirka två ton blytackor som ökar fartygets styvhet. Om för mycket annat (se dito) hamnar under durken, måste dessa blytackor lyftas bort för att kunna göra rent skeppet efter fullbordad segling. Är ett tungt jobb, som gärna undviks.
  • Bastkjol förefaller vissa rorsmän ha, om man får döma efter den krokiga kurs de styr.
  • Batterier. Finns ombord. Strömmen från dessa behövs i första hand till navigationsinstrument, lanternor och radio. Dessutom behövs mycket ström för att kunna starta gjutjärnsgenuan.
  • Batteriladdare. Batterierna laddas med motorns generator eller med konventionell laddare, då man har anslutit landström.
  • Beknip. När en lina är fastklämd så att den inte kan löpa fritt.
  • Belägga (en tamp). När man med några slag kryssvis fäster en tamp vid en knap eller koffernagel, utan knop. Ombord på Biscaya får skot, fall och backstag inte knopas, endast beläggas. Det är ur säkerhetssynpunkt mycket viktigt att vid behov snabbt kunna frigöra en ände.
  • Beslagsband används för att beslå segel.
  • Beslå. Att samla ihop och surra ett segel så att det inte kan fångas av vinden.
  • Bestick. De verktyg man använder i sjökortsarbetet: Passare, transportör och linjal. Även de anteckningar som är gjorda i sjökortet.
  • Beting. En uppstående kort ”stubbe” på skeppet vid vilken man förtöjer skeppet i hamn. Ombord på Biscaya används flera rundtörnar på varandra.
  • Belysning. Belysningen används sparsamt. Se Batterier
  • Bergkilar. Metallkilar som används i naturhamnar att förtöja skeppet vid. Hamras ner i sprickor i berget.
  • Bi. Att ligga bi betyder att ligga dikt bidevind med lägsta möjliga framfart och under full kontroll.
  • Bibliotek. I salongen, om babord, finns de flesta böckerna i Biscayas skeppsbibliotek. Tekniska beskrivningar om fartyget och navigationslitteratur finns i skepparens hytt. I biblioteket finns bland annat: Receptsamling, Biscayatexter, såsom tidningsartiklar, brev m.m. från tidigare seglingar, Floror, Fågelböcker, Beskrivningar över de områden som Biscaya normalt seglar inom, Hamnbeskrivningar (finns i skepparhytten).
  • Bidevind. En båt som ligger upp så mycket som möjligt mot vinden och bibehåller bästa möjliga fart. Se Vind.
  • Binge är benämningen för säng ombord. Kallas även koj.
  • Biscayamärket sys fast på höger ärm på scoutskjortan.
  • Bleke. Vindstilla, sjön ligger blank som en spegel.
  • Block. I ett block finns ett eller flera hjul över vilka ett tåg kan löpa. Minst två block och en löpare bildar en talja.
  • Bog. Skrovsidorna strax bakom förstäven.
  • Bogspröt. Rundhultet som sticker ut i fören på vilken klyvaren och stora genuan fästes. Se Klyvarbom och Peke.
  • Bom. Det vågräta rundhultet som sitter på storseglets undersida.
  • Bomkapell. Ett segelduksfodral över seglen, som sätts på när seglen inte används. UV-strålning förstör annars seglen och förkortar deras livslängd.
  • Bomnocken är den yttersta änden av bommen.
  • Bord kallas de plankor som bildar fartygets sidor. Sidorna i sin helhet kallas bordläggning.
  • Brandfilt finns i skepparhytten.
  • Brandsläckare. Brandsläckare (3 st) är placerade i skansen på styrbords sida, i byssan och i akterhacket. I styrhytten finns en utlösare för brandsläckaren i motorrummet. Dessutom finns ett flertal pytsar för vatten.
  • Brevlådan. Koj för besättnings­medlem i skansen. Bra sovplats när det går sjö säger många, men kan vara lite svår att ta sig i och ur.
  • Bris är ett mått på (låg) vindhastighet.
  • Brädgång. Det från skeppssidorna över däcket uppskjutande låga staketet av trä.
  • Bräcka. När man skotar ett segel mot vinden med avsikt att få fören att falla undan från vinden.
  • Bröllopssviten. Koj för två i skansen, gärna vänner.
  • Byssa. Köket ombord.
  • Bära av. Ta emot, förhindra att skeppet stöter emot något föremål. Använd kulan, den stora runda fendern. Akta fötter, ben, händer och armar.
  • Bärga segel. Fira och beslå segel.
  • Bäring. Riktningen, enligt kompassen, från dig till ett visst föremål. Ej att förväxla med kurs som är den riktning du styr.
  • Crew. Kärt barn har många namn. Skepparteamet brukar de även kalla sig.
  • Dagersignal är en figur som dagtid hissas för att för omvärlden meddela att man exempelvis ligger för ankar eller går för motor. Nattetid används lanternor i samma syfte.
  • Dammsugare samlar upp damm och annat, se Annat. Förvaras under styrbords koj i salongen.
  • Dejsa. Att med hjälp av vindens hjälp göra fart akteröver.
  • Dikt betyder att något är tätt intill, till exempel segla dikt bidevind = så nära mot vinden som möjligt.
  • Dirk. Tåg som är fäst i bomnocken för att hålla upp bommen under segelsättning och revning.
  • Diskbaljor. Används med fördel vid diskning, förvaras i maskinrummet.
  • Diskho. Töms om skeppet seglar för Sb halsar och fyller skeppet om man försöker tömma den när man seglar för Bb halsar. Se Halsar.
  • Diskar gör man på däck.
  • Distansminut. Se Nautisk mil.
  • Dito används i stället för det ord som nyss använts i en text. Ordet betyder detsamma. Om det står se dito ska man alltså inte slå upp dito utan det ord som står alldeles före i texten.
  • Diverse jox-lådan. Låda med massa jox i maskinrummet, på styrbordssidan, bakom maskinrumsdörren.
  • Dragga. Ett skepp draggar när ankaret inte fäster i botten och skeppet driver i vindens eller strömmens riktning.
  • Dreja bi. Manövrera så att farten i möjligaste mån upphävs. Se bi.
  • Durk. Golvet under däck på fartyg.
  • Däck. Golvet ombord på fartyg, fast på ovansidan.
  • Däcksbelysning. Lampa som lyser upp däcket. Används vid arbete på däck, såsom segelskifte och tillägg­nings­manöver.
  • Däcksförskruvning. Tanklock för vatten, toatank och diesel, dock ej samma.
  • Dörrar. Har två lägen: Stängda eller upphaspade. När skeppet gungar slår dörrarna annars och det är risk att de går sönder eller att någon skadar sig.
  • Edvin kallas nakterhuset efter dykarbasen Per Edvin Fälting, som bärgade Vasa. Se Nakterhus.
  • Egnilkne, vars hemlighet avslöjas ombord.
  • Ekolod är ett instrument ombord som mäter avståndet mellan kölen och sjöbottnen.
  • Elsystem. Ett komplicerat system av diverse manicker, sladdar och kablar, som mest ställer till en massa bekymmer. Biscaya är ett segelfartyg och som sådant, används maskin så lite som möjligt. Detta gör att batterierna inte alltid kan vara fulladdade. För att ha ström till de för seglingen väsentliga funktionerna, som lanternor och VHF, måste man vara sparsam med ström­för­brukningen. Det finns inget förbud på att använda elbelysningen, när behov finns, som till exempelvid vaktbyte. Men släck alltid ljuset när det ej längre behövs. Det finns en fotogenlampa i salongen, som kan användas som nattbelysning. I hamn där det finns tillgång till landström, kopplas laddnings­aggregatet in.
  • Ens eller överens är två föremål siktade i en rät linje.
  • Fall. Tåg med vilka segel, flaggor och liknande hissas.
  • Falla. Låta skeppet gira så att stäven avlägsnas från vinden.
  • Farliga lådan är en låda i byssan med farliga saker, knivar, teskedar och liknande.
  • Fender. Fendrar kallas de ”puttifrån­kuddar”, som används för att skydda skeppet mot skavsår från kajer och andra båtar.
  • Ficklampor är rörformade konstruktioner för att förvara uttjänta batterier i tills de kan slängas. Förvaras i hårda lådan.
  • Firar gör man när man till exempel tar ner segel. Ingenting annat om nu någon trodde det.
  • Flaggor förvaras i mjuka lådan. Förutom Gustav förvaras alla andra nationsflaggor och signalflaggor där.
  • Flaggspel. Liten flaggstång i aktern.
  • Flytvästar skall alltid vara på, och säkerhetslinorna skall användas, om ej annat anges av skepparen.
  • Fock. Lilla seglet näst längst fram.
  • Fockdrevsudd är benämningen på handtaget på klockkläppen i skeppsklockan.
  • Fotogenlampor. Myspyslampor som används när så är påkallat. Se Elsystem.
  • Fribord. Den del av båtsidan som ligger ovanför vattenlinjen.
  • Frimärke. Linje genom två i sjökortet utsatta landkonturer, uddar eller liknande, som visar klart för grund.
  • Fritörn har man under pågående vakt när man inte är navigatör, rorsman eller utkik.
  • Färgförråd. Pysselhörn för målningsglada.
  • Färskvatten är det ont om. Används enbart till matlagning och dryck.
  • Förbandslåda används för att vid behov lappa ihop besättningen. Finns i skåpet i skepparhytten (jämför Verktygslåda som används för att lappa ihop skeppet).
  • Förfånga betyder att avlösa, till exempelvid vaktombyte.
  • Förhala innebär att med hjälp av trossar flytta ett fartyg från en förtöjningsplats till en annan.
  • Förpik är utrymmet längst förut under däck. Se Skans.
  • Förstag. Vajer som stöttar masten föröver. Fock och klyvare hissas på förstag.
  • Förspring. Förtöjningstamp som dras från fören akteröver.
  • Förtöjning är en viktig procedur ombord på Biscaya. Normalt används fyra tampar för att förtöja skeppet. Förut finns förspring och förända (förtamp). Akterut finns akterända och akterspring. Springet bör ansättas så nära 90 grader mot ändan som möjligt.
  • Förtöjningstampar. Tåg med vilka man förtöjer skeppet, uppdelas i aktertamp, akterspring, förtamp och förspring. Se dito.
  • Förut. Fartygets främre del.
  • Förända (förtamp) Förtöjningstamp som dras från fören föröver.
  • Föröver. I riktning mot båtens för.
  • Gaj. Tåg som fixerar en bom i sidled. Se Preventergaj.
  • Gas på/gas av ropas av den under däck som vill att någon på däck ska sätta på eller stänga av gasen i gasollådan.
  • Gasollådan. I den förvaras bland annat tre gasoltuber. Står på däck för om masten.
  • Galjonsfigur. Ett prydnads­föremål utan användningsområde.
  • Gasolköket. Spisen i byssan drivs med gasol. Man måste vara uppmärksam på gasolen, så att den inte läcker. Gasolen ska alltid vara avstängd när köket inte används.
  • Genua 1. Ett stort försegel som förs i lätta vindar. Skothornet kan hållas ut av en spirbom. Se vidare Horn.
  • Genua 2. Ett lite mindre stort försegel.
  • Gigtåg. Det tåg som löper genom ett block i masten med vilken man lyfter upp focken när den är beslagen, så att det går att passera fritt under seglet. Används också för att hålla upp spirbommen när den används.
  • Gipp. Skifte av bommens läge från en sida till en annan vid undanvinds-segling. Undviks helst på Biscaya. Se även Stagvändning.
  • Gira. Ändra kurs.
  • Glas är tidsmåttet för en halvtimme. Se Slå glas.
  • Grov- och finsträckare. Block och taljor som används för att sträcka upp backstag och fall. Grovsträckaren ansätts först och därefter finsträckaren.
  • Gjutjärnsgenua. Ett lättvindssegel som är fast monterat i maskinrummet. Låter illa, luktar och ryker.
  • GPS-navigator. ”Global Positioning System”. En makalös apparat som hjälper oss att hitta över havet när vi inte orkar tänka själva. Biscayas navigator har ”Man över bord” – funktion, som innebär att man ungefär vet var någon ramlade över bord.
  • Gruvan kallas förvaringsfacket bakom gasolspisen.
  • Gummibåt. Förvaras i förpiken.
  • Gustav. Svensk flagga.
  • Hajnät. Nät under peket som ska förhindra att någon ofrivilligt ramlar över bord.
  • Hala. Motsats till hissa. Se dito.
  • Halsar. När man seglar med vinden in från styrbordssidan säger man att man seglar för styrbords halsar och omvänt babords halsar.
  • Halvvind. När vinden kommer in rakt från sidan.
  • Handskar. Skyddar besättningens välmanikyrerade skrivbordshänder.
  • Hawaii-kurs styr den som bär bastkjol. Se dito.
  • Hink finns ej ombord. Se Pyts.
  • Hissar gör man när man förflyttar någonting uppåt, till exempel hissar segel. Man hissar ingenting nedåt, då halar man.
  • Horn anses vissa kaptener ha i pannan. Segel har också horn, ett i varje hörn, skothorn, fallhorn och halshorn.
  • Huvudströmbrytare bryter all ström från batterierna. Det finns två brytare ombord – motorns huvudström och förbrukningsström. Motorns huvudström får inte slås ifrån då motorn går.
  • Hytta kallas det lilla huset framför ratten.
  • Hyttakapell kallas det tyghus som täcker hela sittbrunnen. Används i hamn.
  • Impeller. Den viktigaste motormojen, paddelhjulet till kylvattenpumpen.
  • Järngenua. Används så lite som möjligt på Biscaya. Se gjutjärnsgenuan.
  • Kabellängd är en tiondels nautisk mil, 185 m.
  • Kablar Ormliknande föremål. Se elsystem.
  • Kastlinor används för att under­lätta infångandet av person som ramlat i vattnet.
  • Kapp. Överbyggnad över lucka eller trappnedgång.
  • Kapell kallas det tygfodral som sätts över t ex seglen när de inte används, för att skydda dem mot sol och regn. Ombord på Biscaya finns kapell till storsegel och fock. Dessutom finns kapell till hyttan, de bägge skylighten och skanskappen. Jmf även Bomkapell.
  • Kapten. Se Galjonsfigur.
  • Kaus. Metall- eller plastskoning i ett fast öga, t.ex. i änden på en tamp.
  • Kikare används till att upptäcka sjömärken på sjön och helt andra saker på badstranden.
  • Klys. Rund eller oval, kraftigt förstärkt öppning, vanligen i bog, sida eller låring, genom vilken t ex. ankarkätting eller förtöjningstampar leds ut.
  • Klyvare. Lilla seglet längst fram på peket.
  • Klyvarbom. Det rundhult vid vilket klyvaren är fäst. Se Bogspröt och Peke.
  • Knap. Liten trä- eller metallmoj där man belägger en ände. Jämför beting.
  • Kniv. Måste kanske användas om man har använt en knop när man belägger en ände.
  • Knop. En knut till sjöss. Dessutom fartmått till sjöss. 1 knop är en nautisk mil på en timme (1 nm/h).
  • Kojer. Sängar ombord på skeppet.
  • Kompass är ett vackert gammalt instrument som visar mot norr.
  • Koffernaglar kallas de träpinnar som sitter i hål i nagelbänkarna på bägge sidor tvärs masten. Runt naglarna belägger man skot och fall.
  • Kranbalksvis. Riktning 45 grader från stäven, åt båda hållen. Kranbalk på gamla segelfartyg användes för att lyfta upp ankaret ur vattnet.
  • Kranar. Sötvattenskranar finns i byssan och på muggen. Dessa används endast till matlagning. Saltvattenskranarna används till besättningens hygien och disk.
  • Kransa upp betyder att linda ihop t ex förtöjningslinor, skot och fall, så att dessa är klara att användas igen.
  • Krängningsmätare. (Klinometer) Visar skeppets lutning.
  • Kula kallas en klotrund fender.
  • Kuling är ett uttryck för stark vind, mer än 14 meter per sekund.
  • Kylskåp finns ombord och används i mån av tillgång på ström.
  • Källaren kallas utrymmet under durken i byssan där öppnade förpackningar förvaras av till exempel filmjölk, mjölk och smör.
  • Kära ett land t ex, kallas det när man styr så nära efter land som möjligt.
  • Kölsvin. Används som namn på utrymmet längst ner i skeppet under durkarna. Egentligen den balk, kölens övre del, som syns längst ner i detta utrymme. Där samlas en massa saker och annat. Se Annat.
  • Landbris är den vind som blåser varma sommarnätter, när solen gått ner och vattnet kyls lång­sam­mare än marken. Sjöluften stiger då uppåt och skapar en frånlandsvind. Den är i allmänhet väsentligt svagare än sjöbrisen. Se dito.
  • Landström. När skeppet ligger i hamn kan en 220 volts kabel kopplas till skeppet för laddning och obegränsad tillgång till ström för belysning.
  • Lanternor. Lampor som berättar för andra fartyg vad det är för skepp eller båt de möter. Styrbordslanternan lyser grönt från förstäven till snett akteröver, babords-lanternan lyser rött på babordsidan. Akterlanternan lyser vitt och rakt akterut. Topplanternan används vid motorgång och kompletterar då seglings­lanter­norna med att lysa vitt föröver.
  • Latta. Långsmal trä/plastpinne som sitter i seglet för att undvika fladder.
  • Ledvagn (levang). En metallskena längs vilken storskotsblocket löper. Det korrekta ordet på äldre fartyg är levang, se detta ord.
  • Levang. Den skurborste med skaft som arbetsvakten och andra regelbundet använder. Dessutom den järnstång bakom akterhacket längs vilken storskotsblocket löper.
  • Lejdare. Är detsamma som stege eller trappa ombord.
  • Lik. Kanterna på ett segel, underlik, förlik, mastlik, bomlik och akterlik.
  • Livbojar kastas till en person i vattnet.
  • Livbojsljus. Lampor som lyser när de kommer i vattnet, för att göra det lättare att hitta en person i vattnet på natten.
  • Livflottar. Automatiskt uppblåsbara räddningsflottar. Används endast i yttersta nödfall. Två finns ombord på Biscaya.
  • Lod. Lodet är helt mekaniskt, d.v.s. en tung klump i en lina. Denna är lite fiffigt uppmärkt med markeringar för olika djup. 2m, 12m, 22m o.s.v. är märkt med vitt tyg. 4m, 14m, 24m o.s.v. med blått tyg. 6m, 16m, 26m o.s.v. med rött tyg. 8m, 18m, 28m o.s.v med en läderbit. Var 10:e meter har en liten tamp med knopar på. En knop för 10 meter, två knopar för 20 meter o.s.v. Udda meter är märkta med ett slätt garn.
  • Minnesregel ”Vi Blev Röda Läderlappar”. Se Ekolod.
  • Logg kallas hastighetsmätaren på ett skepp. Graderas i knop. Se Knop
  • Loggbok. En bok där man för in navigationsdata och väderobservationer, så att man kan rekonstruera seglingen i efterhand. Man skriver även in saker som kan vara roliga att komma ihåg.
  • Lova. Gira mot vinden.
  • Lovart. I riktning mot vinden, motsats till lä.
  • Lusplatting. Skydd tillverkat av uppfransat tågvirke, som ger en luddig yta, för att skydda segel från skavning.
  • Låring. Båtsidor på bägge sidor om aktern.
  • Låringsvis. Riktning 45 grader ut från aktern.
  • Lä. I riktning från vinden. I motsats till lovart. En läkust är alltså den det blåser på, och som man ska hålla väl ut från.
  • Läns är skeppet då det befriats från allt oönskat vatten inombords.
  • Länsar. Seglar man med vinden in från aktern.
  • Länspumpar finns det tre av. Två handjagare och en elektrisk. Tömmer båten på vatten och annat. Se Annat. Dessutom fungerar pytsar mycket bra.
  • Mammor. Fiffiga förvaringsfickor av segelduk, till exempel loggboks­mamma.
  • Mantåg. Lilla staketet runt skeppet.
  • Mantågsstötta. Staketstolpe i lilla staketet.
  • Man över bord. Att ramla i vattnet. Måste med alla medel undvikas. Är det den minsta risk hakas säkerhetslinan fast i skeppet.
  • Maskinrum. Förvaringsplats för gjutjärnsgenuan och diverse andra mer eller mindre nyttiga prylar.
  • Mast kallas den stora stolpen, som står rakt upp mitt i skeppet.
  • Mastfotsförråd. Förråd för gamla mastfötter, märling, läder, halvfärdiga eller ej påbörjade sjömansarbeten och (koffer)naglar.
  • Mekarkitlådan. Nåt måste du begripa själv.
  • Miniugn. Viktigaste prylen ombord. Gör att vi får sockerkaka till kaffet.
  • Moring. Järnring, som sitter fast i strand, kaj eller liknande för att användas vid förtöjning.
  • Motorreglage. Spak med vilken man för båten framåt och bakåt och som flytvästen brukar fastna i. Om reglaget står rakt upp ligger motorn i friläge, om man för spaken framåt lägger man i växeln. För man spaken ytterligare framåt gasar man och skeppet börjat göra fart föröver. Bakåt är likadant fast tvärtom.
  • Mugg. Toaletten ombord. Använd mycket vatten, annars blir det stopp.
  • Muggar. Används för att dricka kaffe eller i värsta fall te ur.
  • Märlspik. Konisk pinne i metall, används vid sjömansarbeten, t.ex. för att om möjligt lossa svåra knopar.
  • Nagel. En pinne om vilken man belägger en tamp, egentligen koffernagel
  • Nagelbänk. En hel familj koffernaglar. En på var sida om masten, längs relingen.
  • Nakterhus. Ställning och skydd för kompassen, med belysning. Se Edvin
  • Natta däcket. Blöta däcket, så att det inte ska torka ur för mycket och börja läcka. Då droppar det så otrevligt under däck.
  • Nautisk mil. Längdmått 1852 meter, förkortas M. Härleds ur avståndet mellan ekvatorn och nordpolen, som är 90 båggrader. 1 bågminut = 1/60 båggrad = 1 distansminut = 1 nautisk mil, vilket är en tjuguett-tusensexhundradedel av jordens omkrets.
  • Navigator. En makalös apparat som berättar var man är i longitud och latitud. Se GPS-navigator.
  • Navigatör. En makalös människa som berättar var man är i longitud och latitud samt dessutom vet vart man är på väg.
  • Navigering. Den ädla konsten att ta sig från punkten A till B utan att gå på grund i punkterna X, Y och Z.
  • Nåt. Spår mellan däcks- och bords­plankorna, som besättningen ägnar stort intresse när det regnar in i skeppet.
  • Nödsignaler. Den mest kända är SOS med morse. Även MAYDAY över det marina radionätet, kommer av det franska ”hjälp mig”. Andra nödsignaler är rök, signalspegel, röda raketer, höja och sänka armarna.
  • Nödraketer. Röda raketer används vid nödläge. Vita kan användas som antikollisionsljus.
  • Oljor. Används i byssan och i motorn (olika sorter).
  • Oljefilter. En källa till fel på motorn, byts ganska enkelt.
  • Oljesticka. Oljenivån i motorn och backslaget kontrolleras vid avgång och sedan minst en gång per dag.
  • Passare. Används i sjökortsarbetet för att mäta sträckor i sjökortet. Se Bestick.
  • Pejla. Bestämma bäringen eller riktningen till ett föremål med hjälp av kompass, pejlskiva eller liknande. Man pejlar även vattenståndet i kölsvin och tankar samt mängden bränsle i tanken.
  • Pejlkompass. Handhållen kompass som används till att ta reda på bäringar till föremål.
  • Peke. Se Bogspröt.
  • Pelargon hänger på peket, när så är möjligt.
  • Pentry. Kök. Kallas byssa ombord på Biscaya.
  • Pentrypump. Sjövattenpump i byssan.
  • Pollare. Påle på t.ex. brygga, används till att förtöja i.
  • Porslin. Äter vi på. Måste ibland förnyas när det varit hårt väder.
  • Preventergaj. Tamp som fästs i bomnocken och långt förut för att förhindra en gipp. Se Gipp.
  • Plankan. Sitt- och sov plankan förvaras bakom lejdaren i skansen.
  • Pyts. Kallas de hinkar som finns ombord.
  • Pålstek. Den vanligaste knopen vid förtöjning i land, runt en pållare eller liknande. Ombord används flera rundtörnar runt betingen.
  • Påsförrådet. Påsar förvaras i lådan under diversejoxlådan.
  • Q (quick flash) i sjökort visar att en fyr blinkar med minst en blink per sekund.
  • Radar. Ett avancerat och realistiskt videospel på större skepp. Används för att upptäcka andra fartyg och som hjälp i navigationen under mörker och dimma. Finns inte ombord på Biscaya.
  • Radarreflektor. Används för att man skall bli en liten blipp på andra fartygs radarskärmar. Finns på Biscaya.
  • Ratt används för att styra fartyget.
  • Reling kallas den översta kanten av båtsidan.
  • Reva betyder att minska segelytan.
  • Revsystemet. Ombord på Biscaya används en typ av snabbrev som relativt enkelt minskar storseglets yta. Hur det går till måste instrueras på plats.
  • Roder används för att få skeppet att ändra kurs. Kan användas i förkortningen ”ror”, i kommandot ”ror i lä”.
  • Rum sjö. Farvatten fria från land och grund.
  • Rundhult kallas delar av riggen som mast, bom och peke.
  • Ryttare. C-formade metalldon som glider efter en skena på masten och som håller storseglets mastlik intill masten. Jämför Travare.
  • Salong. Det största ”rummet” ombord på skeppet, där det finns ståhöjd.
  • Samsa. Dra åt och snygga till en knop eller splitsning. Till skillnad från att samsas, vilket man måste göra om man delar koj i bröllopssviten.
  • Schacklar. Avlånga öppna byglar som kan stängas med en bult.
  • Segelstuv. Längst fram i skansen läggs seglen när de inte används.
  • Sejnfall kallas de linor som används för att hissa flaggor till vantspridarna.
  • Sextant. Instrument för vinkel­mätning. Ej att förväxla med lättsinniga fruntimmer, som ej finns ombord.
  • Sittbrunn. En öppning i däcket akterut med plats för rorsman och besättning.
  • Sjöbris kallas den vind som skapas av att solen, fina sommardagar, värmer upp land fortare än havet. Då skapas en mot land blåsande vind. Jämför Landbris.
  • Sjökortsskåp. Skåp med sjökort för hela norra Europa, nästan.
  • Sjömaning. Arbeten som till exempel splitsning, tagling m.m.
  • Sjömil. Äldre benämning på en tysk geografisk mil = 1/15 av ekvatorsgraden = ca. 4 nautiska mil. Numer menar man oftast med sjömil nautisk mil, vilket anses vara det rätta uttrycket.
  • Sjövatten. Vållar visst obehag då det rinner ned i nacken. Används till tvätt och viss matlagning.
  • Skaffa. Äta.
  • Skafferiet kallas det skåp i byssan som rymmer kryddor, te, kaffe, matolja och liknande varor.
  • Skans. Bostadsutrymme för om masten. Kallas även förpik.
  • Skanskapp. Nedgångsluckan till skansen.
  • Skepp. Fartyg som är 12×4 m eller större, i annat fall kallas fartyget för båt. Alla svenska skepp finns registrerade i skeppsregistret vid Stockholms tingsrätt.
  • Skeppare. Se Kapten eller Underskeppare
  • Skepparhytt. Skeppets enda enkelrum, ganska likt en ordinär resväska.
  • Skot. Ett tåg som håller ett segel i en viss vinkel mot vinden.
  • Skott kallas väggarna ombord.
  • Skylight. Ett öppningsbart takfönster skyddat av ett galler. Finns två ombord.
  • Sköra. När det uppstår en reva i seglet.
  • Slå glas. Förr i världen på segelfartygens tid brukade man använda timglas med sand för att mäta tiden under vakterna. Sanden rann ur glaset på en halv timme. Man använder fortfarande benämningen glas på en halvtimme. Man räknar till åtta glas under varje vakt om fyra timmar. Ombord på Biscaya finns skepps­klocka, varför det är möjligt att slå glas.
  • Släcka. Släppa ut på ett skot utan att lossa det helt.
  • Spirbom. En lös bom som fästs i förseglets skothorn. Används för att hålla ut seglet då man seglar läns.
  • Spring. Förtöjning från förskeppet med riktning akteröver eller från akterskeppet med riktning föröver.
  • Stag kallas de tåg som stöttar masten och är sträckta föröver eller akteröver. De som är sträckta åt sidorna kallas för vant.
  • Stagvändning, slag. Kursändring genom vinden till den andra bogen.
  • Storsegel. Seglet som förs på stormasten.
  • Storskot. Skotet till storseglet fäst i bommen och i ledvagnen.
  • Stormfock. Ett mycket litet försegel som används i storm.
  • Stormklyvare. Se Stormfock.
  • Strålkastaren. Upplyser världen på ett trevligare sätt än medeltidens Conquistadorer.
  • Strömbrytare. Är ofta till eller från. Mest från. Se Batterier.
  • Styrbord. Skeppets högra sida om man står med näsan mot fören. Förkortas ofta SB. Jmf med babord.
  • Styrenbulle med solglasögon. En Maxibåt.
  • Styrfart. Den lägsta fart ett fartyg behöver för ett lyda roder.
  • Styrinrättning. Den anordning som gör att man kan koppla en ratt till rodret.
  • Svanhals. En krök på ett ventila­tionsrör eller en tankavluftning som hindrar sjö- eller regnvatten att tränga in i skeppet.
  • Säkerhetsselar. Ett slags hängsle som tillsammans med en säkerhetslina förhindrar att man ramlar eller spolas överbord.
  • Ta hem (på). Att ta in, hala in en lina. Ofta i betydelsen att dra.
  • Talja. Även hisstyg. Består av minst två block och en löpare. Är en kraftbesparande anordning för hissning eller flyttning av tungt gods.
  • Tankar. Att likna vid fantasier.
  • Tell-tails. Ulltrådar som fästs i seglet och som visar om vinden följer seglet eller om det uppstår virvlar. Om seglet är rätt skotat ligger tell-tailsen vågrätt.
  • Transportör. Triangelformad gradskiva, graderad i 360 grader. Se Bestick.
  • Travare. C-formade bronsöglor som löper i en skena på bommen och som håller fast storseglet intill bommen. Jämför Ryttare.
  • Träplugg. Konisk plugg av trä.
  • Tut på burk. Burk som säger tut om man trycker på den.
  • Tvärs. Vinkelrätt mot skeppets långskeppslinje. Rakt ut från sidan.
  • TWC. Laddningsregulator med viss intelligens.
  • Tåg(virke). Alla sorters rep ombord.
  • Törn. Kärt ord har många betydelser… Ta törn = Bära av. Lägga en törn = Lägga ett varv av ett tåg kring t.ex. en pollare för avhåll. Rortörn, vakttörn = Den tid då man ska stå till rors resp. ha vakten. Törna ut = Hastigt komma upp på däck. Törna till = Gå i arbete eller rutinmässigt ta emot vakt. Törna in = Gå till kojs.
  • Underskeppare. En övermåttan slug och kunnig person ombord.
  • Underskeppargång. En korridor, där de stackars underskepparnas kojer är inrymda. Lika vältrafikerad som tyska autobahn. Passeras med försiktighet. Väck ej den underskeppare som sover.
  • Utkik Viktig syssla för sjövakten.
  • Varpa. Att förflytta skeppet med hjälp av ankaret, som med hjälp av mindre båt flyttas ut från skeppet så långt det är möjligt. Därefter tas ankarkättingen hem och skeppet förflyttar sig mot ankaret.
  • Varvräknare. Visar motorns varvtal.
  • Vant. Vajer eller annat tåg som stöttar masten i sidled.
  • Vantskruv kallas den anordning som sitter på vantens nedre del så att dessa ska kunna sträckas tillräckligt för att masten inte ska falla över bord.
  • Vantspridare. En anordning som håller ut vanten från masten för att förbättra angreppsvinkeln så att masten ska stå stadigare. Man hissar även signal och artighetsflaggor under vantspridarna.
  • Vedlåren. Historiskt uttryck för ett skåp för diverse prylar på muggen, numera med vattentank. En tidigare kamin var nämligen vedeldad.
  • Verktygslåda finns i maskinrummet. Dessutom finns en hel del verktyg på skottet i maskinrummet.
  • VHF. Fartygstelefon som använder 156 MHz-bandet. Används av alla fartyg i handelsflottan och av många fritidsbåtar. VHF är en direkt kontakt med sjörädd­ningen, som alltid passar kanal 16.
  • Vind. Vind är en huvudsakligen horisontell luftrörelse som uppstår genom lufttrycks- och temperatur­skillnader. Vinden karakteriseras av sin hastighet och riktning. Riktningen anges i förhållande till väderstrecken och i förhållande till skeppets riktning. En nordlig vind kommer från norr (i motsats till nordlig ström som ”sätter” åt norr). Vindriktningen i förhållande till skeppet är viktig för skotningen, men avgör även vilka segel man kan föra och även vilken fart man kan få. Vindens hastighet anges i meter per sekund. Kommer vinden rakt förifrån säger man att den kommer stick i stäv eller om man seglar, att man ligger i vindögat. Kommer den mera från sidan säger man att man seglar bidevind. Kommer den rakt från sidan kallas det halv vind och kommer den snett akter ifrån kallas det slör. När vinden kommer in rakt akter ifrån kallas det för läns.
  • Vindalsö. Hemmahamn för Biscaya.
  • Vindvisare / Windex. En pil i masttoppen som visar varifrån det blåser.
  • Vindmätare. Mäter vindens hastighet. Närvaron av en vindmätare förtar ofta en skepparhistorias charm.
  • Vindöga. Rakt åt det håll som vinden kommer ifrån.
  • Vinsch. En anordning för att öka kraften med vilken man kan dra i en vajer eller tamp. En rulle, vinschtrumman, vrids runt med ett vinschhandtag. Det finns vinschar med växlar på riktigt stora segelfartyg. På Biscaya används vinsch för att hissa storseglet.
  • Värmare finns i akterhacket och reglagen i salongen. Ska normalt användas tillsammans med fläktar, vars reglage finns under lejdaren i byssan. Värmaren drivs med diesel.
  • X. Görs ofta i sjökortet för att markera var vi befinner oss. Bör inte göras med bläck. Markerar även var skatten är.
  • Yxa skall finnas i gasollådan.
  • Zinkanod. Zinktacka eller hylsa av zink som minskar korrosionen genom att flytta angreppet från skeppets järn- och metallbeslag under vattenlinjen till anoden i stället (offeranod). Axelanoder skyddar propelleraxlen och monteras direkt på denna.
  • Åra. AURORA. Vår åra. Från engelskan. Förvaras i maskin­rummet och hedras med tårta på sin namnsdag, 3 juli.
  • Ända. En ända är ett löst tåg för tillfällig användning. Ej att förväxla med något helt annat.
  • Öppen vind. Vinden in akter om tvärs.
  • Överliggare. Översta plankan i det lilla trästaketet runt skeppet. Se vidare Mantåg.